Virusattack

Ni kanske undrade vad som hände med bloggen igår när det plötsligt var fullt med konstig och olämplig reklam mitt från ingenstans? Det var så att bloggen blev virusattackerad av okänd anledning igår, och gick tyvärr inte att rädda. Viruset var för inrotat i systemet att jag inte hade möjlighet att rädda situationen.

Som tur var kunde jag smidigt exportera mina inlägg och sidor, så dom kom tillrätta igen. Skillnaden nu för er är bara att jag har ett nytt och enklare domännamn som jag är nöjd med, samt små förändringar i designen, men inte så stora.

Ber om ursäkt för strulet igår, men nu är det löst – tjoho!

Medicinering – Dag 3

Idag vaknade jag som en zombie. Jag var så fruktansvärt trött så jag trodde knappt att jag levde. Jag kände mig så tung i huvudet och kroppen, så jag tog medicinen vid 09:00, och sedan halvsov jag fram till 09:45. Jag unnade mig det idag, plus att jag låg i sängen till 11:00 och åt frukost i sängen och kollade på youtube-videos. Efter frukosten piggnade jag till, men jag var fortsatt trött och tung i huvudet. Har ätit okej idag, men har haft en låsning i käken sedan igår så jag har fått ont när jag tuggar.

Jag har fått några sysslor gjorda idag, och sedan har jag suttit i sex timmar och försökt rädda bloggen på grund av en virusattack som inte kunde räddas (mer om det i ett annat inlägg). Jag har inte gått utanför dörren idag, så kan vara en anledning till att jag inte piggnade till ordentligt under dagen, men jag hamnade i ett flow, och jag lät det vara så idag.

Runt 17:30 dalade energin rejält… Jag blev ännu tröttare och tyngre i skallen än tidigare under dagen, och ögonen kändes uppsvällda, tryckande och ljuskänsliga. Värst var att jag blev extremt ljudkänslig, så jag fick dra på mig mina brusreducerande hörlurar ett tag.

Idag har det varit en tung dag för huvudet och kroppen, men jag hoppas att morgondagen blir bättre.

Scheman för tydligare vardag

Mitt korttidsminne har alltid varit dåligt, men det var faktiskt bättre förr. När jag studerade klart till fritidsledare så hade jag ingen aning om att livet skulle resultera i flera års hjärntrötthet och kaos i huvudet, det gick bara utför. Jag bestämde mig sedan för att ta tag i mina svårigheter, sudda bort förnekelsen kring att det var min ADHD som orsakade oredan i mitt huvud – och jag gjorde så gott jag kunde på egen hand.

Jag bestämde mig för att börja använda en kalender där jag skrev upp allt jobbrelaterat samt aktiviteter utanför jobbet. Varenda liten sak. När vi flyttade tillbaks till Småland efter två intensiva år i Göteborg så bestämde jag mig för att testa olika sätt att underlätta min vardag på.

Pictogramschema – Tydligt och visuellt

Jag valde tillslut att testa på ett mer övergripande schema med bildstöd. Jag började med ett pictogramschema som hjälpte mig att på ett mer visuellt sätt förstå vad som skulle göras, och när ett moment var klart så tog jag bort en bild. Min upplevelse av för mycket text på ett schema eller i en kalender blir för rörigt. Pictogram-schemat funkade till viss del bra, problemet var att jag blev manisk och blev väldigt orolig och fick meltdowns om schemat inte följdes. Jag glömde också ta bort bilder, vilket inte heller blev bra. Så jag valde att byta ut pictogramschemat.

Färgschema – Enkelt och informativt

Det schemat som jag testade efter pictogramschemat är det som jag använder idag. Och jag tycker mycket bättre om detta schemat! (bild nedanför) Det är enkelt, tydligt och visar i färg vilken slags aktivitet som väntar. Jag har också spalter bredvid och under dagskolumnerna. På sidan skriver jag övrig information och påminnelser om vad som kommer framöver, och på dom under är det sysslor som ska göras, till exempel tvätta, vattna blommor eller tömma kattens spån i lådan. På detta vis kan jag enkelt skriva aktivitet och tid, men ändå inte bli förvirrad av för mycket text.

Vad betyder färgkoderna på brickorna med text på då? Jo, jag har valt färg utefter vad det är för aktivitet, samt om det ger eller tar energi. Gör ni ett eget schema kan man använda vilka färger man vill och som man tycker funkar bra. Jag har valt att ha ungefär samma färger som jag har i min schemaplanering i appen Owaves (en app jag kommer att prata om framöver) för att det inte ska bli för rörigt.

  • Röd: Aktivitet som tar energi (t.ex. städa, handla, tvätta, sociala sammanhang)
  • Grön: Aktivitet som ger energi (t.ex. träffa en nära vän, promenad, göra något kul)
  • Blå: Duscha
  • Orange: Fysisk aktivitet
  • Gul: Arbete och utbildning
  • Grå: Planering och övriga möten

Jag har gjort dessa scheman själv med hjälp av olika material. Man kan göra dessa scheman på så många olika vis, och detta är det som har funkat bäst för mig (framförallt färgschemat som jag har nu). Vad som passar för mig kan vara motsatsen till vad som passar för dig. Men är du sugen på att testa och tror att det kan vara en bra grej för dig att testa så kör på! Du kan även experimentera själv. Kanske tycker du om post-it lappar? Eller kanske tycker du om en klassisk anslagstavla? Ta en funderare på vad du tror skulle passa för dig. och har du kontakt med en arbetsterapeut kan säkert hen hjälpa dig med att hitta metoder och strategier som fungerar okej för dig!

Material till pictogramtavla:
Papper, dator/iPad och skrivare
Laminator – Clas Ohlson, 299 :-
Lamineringsfickor – Clas Ohlson, 199,90 :-
Kardborreband (vitt) – Biltema, 59,90 :- (behövs ca två stycken 3 metersrullar)
Whiteboard – Biltema, 149 :-
(du kan skapa dina egna bildstöd gratis på Bildstöd.se eller hitta gratis HÄR)

Material till färgschema:
Papper, dator/iPad och skrivare
Laminator – Clas Ohlson, 299 :-
Lamineringsfickor – Clas Ohlson, 199,90 :-
Magnettejp – Clas Ohlson, 89,90 :-
Whiteboard – Biltema, 149 :-
Whiteboardpenna – Biltema, 39,90 :-
(Uppdelning av kolumnerna kan göras med färgad tejp eller permanentpenna, tejp är lättast)

Medicinering – Dag 2

Idag var det andra dagen som jag tog min nya medicin. Och vilken skillnad från igår! Jag hade inte alls samma ”stiss” i kroppen som igår, och har inte på samma sätt känt mig bakis på medicinen. Ingång och utgång har funkat bra, inte varit så speciellt trött under kvällen. Har varit hos mina vänner Mathilda och Mikael och ätit middag samt myst framför TV’n. Den enda märkbara pulsökningen var när det började brinna i Mathildas ugn, då kan vi snacka pulsökning! Allt gick bra, men jag tror att pulsen ökade lite extra så jag lyckades bränna mina fingrar.

En annan sak som jag blev lättad över var när jag skulle duscha. Jag har stora problem med hela duschmomentet och det triggar mycket obehag och ångest för mig. Det ska borstas hår, kläs av, se till att allt finns som jag behöver i badrummet, duscha, frysa, torka kroppen, torka håret, borsta håret, klä på mig och smörja in mig. Det är så många moment innan och efter dusch, vilket är problematiskt för mig. Samt att jag tycker att det är obehagligt att duscha. Jag tycker att vattnet från strålen är obehagligt samt att jag har problem med tempraturreglering i min kropp, vilket gör att inget vatten är lagom, utan det är för varmt eller för kallt. Jag gillar inte heller vatten i ansiktet och i öronen. Duschningen idag var fortfarande obehaglig, men däremot blev förberedelserna innan och efter dusch betydligt mycket lättare för mig idag. Jag stod inte heller i duschen och bara led igenom det, även fast jag led av det så gjorde jag allt som jag behövde göra i duschen på automatik, och behövde inte tänka så mycket mer på det. Så jag måste ändå säga att det blev en förbättring, jag hoppas att det fortsätter så!

Jag känner såklart att det är något i min kropp. Jag går mer på ”autopilot” och gör mer saker hemma, sysslor går smidigare och jag behöver inte tänka så mycket på alla steg som komma skall, inte riktigt samma oro mentalt. Däremot känner jag fortfarande att jag inte kan fokusera riktigt på det jag gör, det känns som hjärnan är lite avstängd. Det blev däremot bättre framåt eftermiddagen och jag kunde fokusera lite mer ”normalt”. Jag tror att det halvdåliga fokuset kan bero på att min hjärntrötthet inte har gett med sig riktigt än efter alla år av hjärnkaos, alternativt att jag inte har druckit koffein dessa två dagar. Jag vill inte dricka koffein nu under insättningsperioden då jag vill ha en rättvisare bild av vad medicinen gör för min kropp och sinne.

Nu är det dags för mig att krypa till sängs, så får vi se om jag kan somna tidigare ikväll än igår.

ADHD är ingen superkraft.

Många gånger får jag höra eller läsa att folk påstår att ADHD är en superkraft. Jag skulle vilja säga att det är motsatsen. ADHD’n för mig har varit ett redskap för att grotta in mig i mina specialintressen, vilket resulterar i att jag kan lära mig saker på en hög nivå väldigt snabbt om ämnet/aktiviteten intresserar mig, till exempel musik, skapande och digitala verktyg. På samma sätt så har jag oerhört svårt att lära mig saker som inte intresserar mig, till exempel matematik och fysik.

Jag anser att påstå att ”ADHD är en superkraft” förminskar människor som faktiskt besitter problematik i sin diagnos. Vi är många som lever med konstant ångest, depression, missbruk (av olika slag) eller lever ett destruktivt liv på olika sätt och vis. Vi är många som har fått kämpa oss igenom alla motgångar, blivit oförstådda av samhället, inte blivit trodda på, och faktisk blivit vända ryggen av samhället och instanser som har gett upp. Samtidigt är vi många som klarat oss bra i vårt psykiska välbefinnande. Kanske inte behövt lika mycket hjälp från samhället och vår omgivning.


Vill förtydliga att jag tycker att påståendet ”ADHD är en superkraft” gäller i generella sammanhang. Till exempel hur lärare, läkare, media eller neurotypiska personer påstår detta, utan att egentligen ens tänka efter vad dom orden kan betyda för en person som besitter diagnosen. Om du själv besitter en ADHD diagnos och upplever att den är en superkraft för dig – toppen! Men det är viktigt att inte generalisera det, enligt mig.

”Det märks inte att du har en neuropsykriatisk funktionsnedsättning”.

Omvärlden behöver se en person med NPF på individnivå. Både ADHD och autism är spektrum, vilket kortfattat betyder att alla är oerhört olika, precis som neurotypiska personer är olika varandra. Det som funkar för dig, kan vara långt ifrån fungerande för mig. Det som syns på ytan, är inte alltid det som syns under. NPF syns inte på utsidan, men för oss som lever med det finns det så mycket mer som samhället behöver ta hänsyn till. Ta bilden på isberget som exempel.

Alla som lever med NPF fungerar på olika sätt. Alla metoder, scheman, mediciner, terapier och hjälpmedel som finns fungerar olika för alla. Det finns ingen ”mall” som passar för alla. Därför kan det ibland ta lång tid att hitta den rätta hjälpen för en själv. Ta inte någon för givet, det är mitt största tips.

Avtändning deluxe?

Jag lovade att göra en uppdatering kring hur kvällen gick igår, så det tänkte jag göra nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslorna så att andra förstår, men efter 18:00 igår så kände jag verkligen av hur medicinen började lämna kroppen.

Det kändes som att jag hade haft en ordentlig utekväll och att jag var bakis utan yrseln. Jag småfrös i hela kroppen, och framförallt var mina händer och fötter kalla. Visade sig sedan vid läggdags att mina fötter hade blivit kamouflageblå…? Jag värmde fötterna en stund och det blev bättre.

Under hela kvällen kände jag mig allmänt bakis, svag, ”stissig”, småskakig och halvt apatisk. Att jag är trött efter 18:00 är inget problem för mig, jag tror att det är bra att min kropp börjar ställa sig in på sovläge i tid, men när jag jobbar kan det bli ett problem.

När jag väl gick och la mig i sängen vid 22:00 så var jag trött, både i huvud och kropp. Rätt skön känsla att vara trött då. Men jag kunde ändå inte somna förens 02:00-02:30 ungefär. Det är ändå tidigare än jag lyckats somna på en månad, men min puls var så kraftig att kroppen inte riktigt kunde slappna av, fast jag var avslappnad. Min kropp var väldigt tung, och hade små pirrningar i benen.

Jag och Andreas gick upp en sväng och tog lite natt-mat då båda började bli hungriga. Efter det drog jag på mig tyngdtäcket, och det tog inte mer än en halvtimme innan jag somnade. När jag vaknade idag var jag så trött både fysiskt och mentalt, men så fort jag började vakna till lite så blev det bättre.

Jag tog alltså medicinen igår 09:10, och jag kände att medicinen var hyfsat ute ur systemet vid 01:00. Det är lång tid, framförallt när ”ingång och utgång” av medicinen är så lång. Det blir intressant att se hur det funkar resterande dagar!

Medicinering – Dag 1

Då var äntligen min medicinering igång! Och jag kan hittills säga att jag har väldigt blandade känslor kring hur dagen hittills har gått. Jag äter för tillfället 30 mg Elvanse och ska på uppföljning på torsdag nästa vecka för att se hur det har gått och om justeringar behöver göras.

Jag tog medicinen strax efter 09:00 i morse. Jag tog den i samband med min frukost och satte mig sedan vid datorn för att arbeta lite. Det första jag la märke till var när jag kollade på klockan en gång så var den 10:00, och efter att jag trodde att det hade gått fem minuter så kollade jag igen… 10:01! Jag har väldigt svårt att uppfatta tid, men oftast handlar det om att tiden har gått för snabbt, jag tror att det bara har gått 10 minuter, men i själva verket har det gått 40. Så min hjärna saktade ned betydligt, och tiden gick ganska långsamt i jämfört med hur mycket jag fick gjort på datorn under 1,5 timma.

Sen började det bli obehagligt. När klockan var 11:45 så satte jag mig i soffan, och jag kände hur såsigt huvudet började bli, och jag satt bara stilla. Efter en stund började jag känna mig lite salongsberusad i kroppen, och det pirrade i hela kroppen, framförallt i ben, armar och bröstryggen. Det var en ganska obehaglig känsla som jag blev ganska orolig för. Pulsen slog hårt men var fortfarande stabil, så jag förlitade mig på den. Det är vanligt förekommande att pulsen förhöjs vid ADHD-medicinering.

Vid 14:00 gick jag till köket för att hämta vatten då jag blev hyffsat torr i munnen. Där låg det lite kartonger på diskbänken som jag såg. Rätt var det är så börjar jag städa, vika ihop kartonger och plocka undan i hela lägenheten. Det slutar med åtta påsar som jag behöver återvinna, och vet ni vad? JAG GICK TILL ÅTERVINNINGEN! Det händer ytterst sällan att jag återvinner, för att det är en stor process för mig. En process som helt plötsligt inte var lika stor. Jag höll på i 1,5 timma utan paus, vanligtvis klarar jag 10-15 minuter innan jag behöver pausa för att jag blir för trött. Och nu känner jag mig väldigt stolt över mig själv för att jag gjorde något som jag annars inte hade gjort.

Trots lite kusliga känningar i kroppen så känns det bra. Jag tror att med rätt dos och rätt hjälp så kommer jag att kunna åstadkomma saker under dagen som jag annars kanske inte hade åstadkommit. Imorgon ska jag duscha (problematik med att duscha, ångestframkallande och tycker att strålen är obehaglig, samt alla moment innan och efter duschen) och vara hos en kompis (att vara social gör mig hjärntrött och tar mycket energi), då får vi se hur dom momenten går.

Jag kommer att uppdatera läget om hur kvällen har gått antingen ikväll eller imorgon, men jag hoppas att det kommer att gå bra!

Summeringen av dagen hittills: Tog relativt lång tid för medicinen att kicka in. Fick pirrningar och berusningskänsla i kropp och huvud. ”Stissig” i blicken och hjärnan under dagen. Småskakig i kroppen. En aning höjd puls under eftermiddagen. Har klarat av att göra saker under en längre tid när väl ”medicintoppen” på dagen kom. Muntorrhet.

Höjdpunkten på dagen med städningen kändes lite som att sväva på moln!

Sömn, vad är det?

Jag blir så trött på mig själv ibland, framförallt när jag inte kan somna. Under ungefär en månads tid nu har jag lagt märke till att min sömn gått helt åt skogen. Dels lyckades jag vända lite på dygnet under några lediga dagar, och sedan när jag väl började arbeta hemifrån så har jag haft så svårt att somna.

Jag misstänker att det har att göra med att jag inte gör av med lika mycket energi när jag arbetar hemifrån, jag kommer inte ut på samma sätt och får inte så mycket stimulans i kroppen.

Imorgon börjar jag vid 08:00 och tänkte ta autism.se’s webbutbildning direkt på morgonen. Nu när vi arbetar hemifrån och inte kan träffa ungdomar (arbetar som fritidsledare på en fritidsgård) fysiskt så får vi ägna oss åt onlineverksamhet, självutbildning och framtidsplanering. Vem kunde tro att det skulle vara sån pest och pina att arbeta hemifrån? Inte jag i alla fall.

Och juste! Jag var ju hos psykiatrin idag för insättning av medicinen som jag ska börja med. Det var ett snabbt möte med lite hälsokontroller, så jag hade inte riktigt möjlighet att prata om annat, men jag tänkte kolla om jag har möjlighet att träffa en psykolog där för att prata om lite problematik som jag besitter. Men vi får se, snart ska jag träffa min specialistläkare för ett uppföljningsmöte igen så jag kanske väntar tills dess.

Tankar innan medicinering…

Idag ska jag till min behandlare på psykiatrin för medicininsättning. Jag har inte medicinerats för min ADHD på ungefär sju år eller varit inom psykiatrin sedan dess, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var nervös eller lite orolig. Däremot är jag förväntansfull för att se vad medicineringen ger för effekt i mitt röriga hjärnkontor. Förhoppningsvis kan jag få lite sinnesro i hjärnan så fort vi hittat rätt dos och kombo – och som jag längtar!

Jag har varit hjärntrött så länge, så det går inte att beskriva det med ord. Jag håller bara tummarna på att jag slipper tråkiga biverkningar. Oftast går det ju över efter en period, men tålamodet hos mig är inte riktigt det bästa.

Jag ska jag även ta upp en del andra saker med min behandlare som är ett problem för mig. Jag kommer inte att prata om det så mycket ännu här på bloggen då jag inte vet hur processen kommer att se ut, men jag kommer att berätta det inom snar framtid.

Håll nu tummarna för mig är ni gulliga!

Idag fyller jag 27 år.

Då var det min tur att fylla år igen, för 27:e gången faktiskt. Det är konstigt när jag tänker tillbaks, jag har så mycket starka minnen från min barndom som egentligen kanske inte är så betydelsefulla. Men på något sätt har dom minnena ändå satt sig fast. Mitt korttidsminne må vara åt skogen, men långtidsminnet sitter bra (om man bortser från några år under mellan/högstadietiden som var ganska turbulenta i privatlivet).

Jag minns så väl en specifik händelse från min 10-årsdag. Jag fick ett födelsedagskort med en glad pingvin på som höll ett par färgglada ballonger, och på kortet stod det ”10” i stora skimrande siffror. Jag tänker tillbaks mycket på det kortet, var det kanske det som var det bästa på min 10-årsdag? Ingen aning, men det jag vet är att jag kan tänka tillbaks på mycket småsaker som kanske inte är dom ”största” sakerna för andra, som en radiostyrd bil eller liknande. Utan små saker som sätter spår och blir betydelsefulla, även fast dom varken representerar något positivt eller negativt.

Idag fyller jag 27 år, och jag har inte växt upp för fem öre.