Att sakna empati

Det här inlägget riktar sig inte mot NPF, utan är något som jag själv lever med och som jag har levt med i hela mitt liv – jag saknar empati. Att jag saknar empati betyder inte att jag inte bryr mig om mina medmänniskor, utan är något som jag inte kan sätta mig in i.

Ända sen barnsben har jag haft väldigt svårt att förstå hur andra människor känner. Jag vet inte om det beror på att jag som barn var tvungen att koppla bort mycket av mina känslor på grund av en destruktiv uppväxtmiljö, men det enda jag kan göra nu är att försöka, men det är svårt. Jag fått lära mig och utbilda mig i hur jag ska hantera situationer när andra människor i min omgivning genomgår lätta och svåra stunder i sina liv. Jag har lärt mig hur jag ska tala och framföra empati, men det är ingenting jag kan känna direkt i kroppen.

Ett exempel kan vara när någon genomgår sorg på grund av en bortgången anhörig. Jag kan verkligen inte sätta mig in i hur den personen känner, och framförallt inte om det inte är en gemensam anhörig. Jag får hela tiden försöka utveckla mitt stöd, försöka lyssna och finnas tillhands. Jag bryr mig, men jag kan inte koppla.

Jag kan däremot känna empati för mig själv. Jag känner alla känslor som många andra, svåra som bra stunder. Allt handlar om att jag som sagt inte kan koppla personen i frågas känslor till mina egna. Detta kan jag dock känna är skönt, för att jag inte lägger så mycket tyngd på mina egna axlar. Men samtidigt hade det varit skönt att kunna känna medlidande för andra människor.

Jag kan däremot uppleva att jag kan ta mig an andra personers känslor på ett annat sätt – att vara ett stöd. Jag tror att jag kan ta till mig mer situationer och samtal av flera personer, utan att påverkas speciellt negativt (bortsett från min ADHD och min brist på koncentration, men jag försöker verkligen att hålla fokus).

Min brist på empati kan jag känna gynnar sig i mitt arbete med människor, för att jag lätt kan släppa händelser när jag går hem från mitt arbete. Och med tanke på att jag har fått/får träna och utbilda mig i att föra dialoger vid olika situationer, så kan jag fortfarande hantera dessa när jag väl behöver ta mig an dessa med andra människor.

Att sakna empati betyder inte att jag är en elak person. Att sakna empati betyder inte att jag är sjuk. Att sakna empati betyder inte att jag inte bryr mig. Att sakna empati betyder inte att jag inte vill andra människor väl. Jag är en person som bryr mig väldigt mycket om människor och vill att alla ska må bra. Det är bara synd att jag själv inte kan känna känslorna som andra känner.

När jag delar en gemensam situation med en annan person har jag lättare att förstå den andra personens känslor. Delad glädje är dubble glädje. Delad sorg är dubbel sorg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s